Per-Allan

Ja, snapphanarna bröt ju med bondefreden, och inget fel i det. Vad gäller guldet (som väl bestod av kopparplåtar?) har det säkert redan hittats av tyska turister och fraktats ut ur landet.... Bondefred måste ha rått iallafall vid det avsnitt av gränsen där Breide Rantzau gick över, för källorna berättar om hur småländska bönder gått över och talat med sina grannar på andra sidan gränsen, och därmed fått reda på hur stor den danska styrkan var samt att den snart skulle anfalla. Likaså måste det ha rått bondefred vid det avsnitt av gränsen där Gustav II Adolf gick över, för han klagar i ett brev över hur de skånska bönderna tycks ha vetat att han var på väg redan innan han hunnit över gränsen. Men sedan har vi det där med den värvade skånska fänikan bönder. Kom de kanske från delar av Skåne där man inte ansåg sig bunden av någon bondefred?

Jag tänkte återuppväcka denna tråd angående något den infamöse Nils sade om bondefred. Det passar med ämnet (År 1658) då bondefreden varade just till detta år. Jag håller just nu på att läsa om Kalmarkriget i Axel Larsens Kalmarkrigen från 1889, och han nämner ett märkligt faktum (som kanske kan vara lite känsligt här) om den danska styrka som bröt in i södra Småland och gick vidare mot Växjö, att den skulle ha innehållit en fänika skånska bönder som värvats mot betalning (Larsen nämner summan) av Breide Rantzau. Jag undrar alltså om bondefreden inte gällde för alla bönder, eller om den inte gällde just då, eller vad? Jag har haft den lite romantiska uppfattningen att skånska bönder och småländska bönder tack vare bondefreden aldrig följde sina konungars styrkor längre än till gränsen, så Larsens uppgift var lite av en chock... Och förresten: